Avsnitt 3 Modul för heldygnsvård: Validering/bekräftelse som förhållningssätt

Hem/Utbildningar/Modul för heldygnsvård/Avsnitt 3 Modul för heldygnsvård: Validering/bekräftelse som förhållningssätt
Avsnitt 3 Modul för heldygnsvård: Validering/bekräftelse som förhållningssätt 2018-03-15T13:41:16+00:00

Avsnitt 3. Validering/bekräftelse som förhållningssätt

Två viktiga förhållningssätt som beskriver hur man kan förhålla sig till den som beter sig självdestruktivt är acceptans och validering. Dessa begrepp är besläktade och innebär ett psykologiskt förhållningssätt som bland annat utvecklats inom ramen för behandlingsmetoden dialektisk beteendeterapi (Linehan, 2000). Acceptans innebär att inte försöka förändra någons känslor utan acceptera det personen känner även om man själv kanske inte håller med. Att förmedla detta görs genom att validera den andres känslor och reaktioner utifrån de omständigheter som råder. Att validera vilar på förmågan att vara närvarande, nyfiken och empatiskt intresserad och viljan att göra någon annan väl (Kåver, 2011).

Definition validering

Validering skulle kunna översättas med ”att bekräfta det som är giltigt”. Med detta menas att kunna förmedla till någon annan att du ser att hens känslor, tankar och handlingar är begripliga och går att förstå i en viss situation eller under vissa omständigheter.

Att validera sig själv handlar om att ta hand om sina egna känslor, tankar eller handlingar och se dem som begripliga och acceptabla i den speciella situation man är i. Observera att validera inte nödvändigtvis betyder att man tycker om eller håller med om vad någon gör, säger eller känner. Det betyder istället att du förstår hur det kommer sig att en person känner som hen gör.

Validering förmedlas i förhållningssättet till den du ska bemöta. Genom kroppsspråk, handlingar och i viss mån via ord förmedlar du att du validerar en annan person. Validering innebär inte att trösta eller hålla med och inte heller att berömma eller ha låga krav på en annan person. Validering är ett sätt att förmedla att man accepterar den andra personen (Kåver, 2011). Validering kan också innebära att du bekräftar en persons förmåga till förändring när hen inte ser det hos sig själv just då.

Förutom att det kan kännas väldigt bra att bli bekräftad och verkligen förstådd så har validering många andra fördelar:

  • Öppnar upp till ömsesidig kommunikation.
  • Kan vara nyckeln för att komma igenom låsningar i relationen, där en part har svårt att se den andres perspektiv.
  • Ger ökad självrespekt hos den som blir validerad.
  • Underlättar problemlösning, vilket är en förutsättning till förändring.
  • Bygger förtroende och allians.
  • Ökar möjligheten till tydligt uttryck.
  • Minskar stigande upprördhet (reglerar känslor) samt minskar negativa reaktioner hos båda parter i en konflikt.

Det finns sju nivåer av validering där en nivå bygger på nästa.

Valideringens sju nivåer

  1. Lyssna aktivt och uppmärksamt.
  2. Summera och stäm av så att du får svar på om du förstått den andre.
  3. Observera och beskriv med ord hur du uppfattar den andres känslor om hen själv har svårt för det.
  4. Begripliggör utifrån personens historia genom att säga något i stil med ”eftersom du varit med om en liknande situation som var svår så påminns du om den nu och då är det inte så konstigt att det blir svårt”.
  5. Begripliggör utifrån den nuvarande situationen. Säg till exempel ”alla skulle tycka detta var svårt utifrån dessa förutsättningar”.
  6. Behandla inte den andre som alltför skör, bekräfta personen som jämlik och med respekt och som en person som du tar seriöst.
  7. Sträva efter ömsesidighet genom att förmedla förståelse utifrån din egen sårbarhet. Du kan till exempel säga ”detta kan vara svårt för mig med”.

Vi kan alla vara invaliderande. Börjar man uppmärksamma varje liten invalidering blir det snart jobbigt. Det är mer funktionellt att uppmärksamma validering både när man själv gör det och när andra validerar en. Det finns dock några saker förutom det som står i valideringsnivåerna som är invaliderande. Det är att:

  • Göra saker som minskar tryggheten.
  • Låta bli att reda ut missförstånd.
  • Förvänta sig mindre av personen än vad den har kompetens till.
  • Förvirra, vara oärlig, överlägsen eller håna någon.
  • Lägga skuld på den andre.
  • Insistera på att den andre känner, tänker eller menar något annat än vad hen faktiskt gör.
  • Hota verbalt eller fysiskt.
  • Alla former av våld eller övergrepp.

Marsha Linehan som har utformat metoden dialektisk beteendeterapi (DBT) har utvecklat en skala för att ge vägledning i valideringsteknikerna. Hon menar att bekräftande av andra innehåller olika beteenden som när de kombineras förmedlar närvaro och acceptans. Det behövs med andra ord fler aspekter av kommunikation än den verbala för att skapa validering. Linehans valideringskala har sju bekräftelsenivåer där nivå 1 är den mest grundläggande och nivå 7 den mest kvalificerade (Kåver, 2006). I översikten nedan beskrivs valideringsnivåerna V1−V7 med en beskrivning av vilka handlingar som görs samt med tillägget av invalidering på motsvarande nivå.

V1
Validering: Lyssna och uppmärksamma, till exempel genom ögonkontakt.
Invalidering: Att ignorera eller vara ouppmärksam.

V2
Validering: Summera, spegla, återge, stämma av.
Invalidering: Att inte delta aktivt, inte svara eller göra något annat.

V3
Validering: Läsa av. Förmedla förståelse för det outsagda, använda känslighet och gissningar.
Invalidering: Att säga att den andre inte borde känna, tänka eller uppleva på det sätt hen gör.

V4
Validering: Bekräfta och göra begripligt utifrån historia.
Invalidering: Att hålla med när den andre invaliderar sig själv.

V5
Validering: Bekräfta och göra begripligt utifrån nuvarande situation.
Invalidering: Att vara kritisk eller värderande − tolka ett beteende så negativt som möjligt.

V6
Validering: Behandla den andre som en jämlik och sann person.
Invalidering: Att behandla den andre som skör eller stämpla hen som mindre kompetent.

V7
Validering: Att förmedla ömsesidig sårbarhet utan att förlora fokus på den andre.
Invalidering: Att lämna den andre i sticket när den öppnar sig eller visar sig sårbar.

Glöm inte bort att man också kan validera genom handling. Om någon fryser – ge hen en filt.

För att du bättre ska förstå hur validering kan fungera i förhållande till någon som skadat sig själv finner du i det här avsnittet en film som du kan titta på och reflektera kring eller diskutera i par eller grupp.

Reflektionsfrågor

  1. Hur tycker du att samspelet mellan behandlaren och Agnes fungerar i filmen? Använd rutan nedan, Att tänka på vid validering, när du reflekterar eller diskuterar. Vilka aspekter av det som beskrivs där kan du se i filmen?
  2. På vilket sätt validerar behandlaren Agnes känslor och beteenden?

Att tänka på vid validering

  • Tajming – är den rätt, är den andre mottaglig?
  • Byt av varandra. När det är din tur att lyssna, gör det och var närvarande.
  • Använd ett (för valideringen) effektivt röstläge.
  • Håll en naturlig ögonkontakt.
  • Var lagom nära – invadera inte.
  • Fråga om personen känner sig validerad.
  • Undvik skuldbeläggande och svartvitt tänkande.
  • Vid svåra lägen, meningsskiljaktigheter och liknande – validera först.
  • Räkna inte med att alltid bli validerad tillbaka.

Med känslomässigt påslag menar vi att man blir så upprörd, arg, ledsen, skamsen, rädd eller stressad att man inte kan tänka klart. Man får ”tunnelsyn” och försöker hitta enklaste eller snabbaste möjligheten ut ur situationen. När vi har ett ordentligt påslag har kamp-/flyktmekanismerna slagit till. Blod transporteras från hjärnan till de stora muskelgrupperna och hela kroppen ställs in på just kamp eller flykt. Det är kanske inte alltid det bästa om vi står inför en trasslig relationssituation där vi verkligen skulle behöva vår hjärnas fulla resurs.

För att underlätta validering behövs något som kan kallas tydliga uttryck. Med tydliga uttryck menas kort sagt att man ger uttryck för sin primära känsla på ett beskrivande sätt (se Basmodulen). Det låter kanske lätt men är ganska svårt. Om man till exempel blir ledsen för att man känner sig besviken på någon eller på sig själv kan det lätt komma ut som ilska. Om man uttrycker tydligt vad man upplever ökar chansen att man blir validerad vilket i sin tur hjälper en att uttrycka sig tydligt − både i stunden och på sikt.

Tydliga uttryck och validering

När det gäller bemötande vid självskadebeteende är det även viktigt att ta de närståendes lidande i beaktande och ge stöd och vård utifrån deras individuella förutsättningar. Att ha en öppen och förstående inställning till hela familjens situation underlättar samarbetet mellan alla parter. Förutom att bemöta familjen på ett validerande sätt är det också viktigt att lära personen som har ett självskadebeteende och dennes närstående vad validering innebär, då detta kan bidra till en bättre kommunikation inom familjen.

Att vara närstående till en person som lider av ett självskadebeteende och kunna avväga sina uttryck på ett validerande sätt kan ibland vara mycket svårt. Vissa familjemönster riskerar dock att bli mer invaliderande än andra, till exempel i familjer där den som har ett självskadebeteende inte uppmärksammas på grund av att föräldrar eller andra närstående har egna stora problem. Men också i familjer där närstående inte tolererar att personen som har ett självskadebeteende uttrycker känslor såsom sorg, ilska eller andra svåra känslor. Invalidering av känslor kan ses som en kulturell företeelse, i bemärkelsen att prestation och kontroll värderas högre än att emotionella uttryck ges plats i familjen.

En viktig del i dialogen med närstående är att validera deras ansatser att hantera familjens livssituation på det bästa sättet för dem. Av grundläggande betydelse i validering av föräldrarnas situation är dock att som professionell förhålla sig med respekt för deras kompetens. Familjer har olika sätt att kommunicera att en familjemedlem lider av ett självskadebeteende. En del familjer kan ge uttryck för många starka känslor och där kan situationen runt personen med självskadebeteende framstå som en katastrof. I andra familjer talar man kanske inte med varandra om självskadebeteendet, vilket kan leda till att personen skadar sig i tysthet. Att både stödja den person som lider av ett självskadebeteende såväl som övriga familjemedlemmar i att hitta en balans i sina sätt att kommunicera med varandra är av betydelse för att främja en hälsofrämjande utveckling (Syrén & Lützén, 2012).