Avsnitt 2. Att förstå självskadebeteendets funktion
Avsnitt 2. Att förstå självskadebeteendets funktion
I mötet med någon som skadar sig själv är det viktigt att vara medveten om att självskadebeteendet fyller en funktion för den som utför det. En vanlig funktion som många beskriver är att en känsla av lugn uppstår efter att man skadat sig (Klonsky & Glenn, 2009). Behagliga känslor såsom lugn, känsla av att få en kick eller att ett behov av att straffa sig själv blir tillfredsställt, har stark psykologisk effekt på mänskligt beteende. Om dessa tillfredsställande känslor infinner sig i det ögonblick då självskadebeteendet utförs kan beteendet få en stark koppling till den positiva upplevelsen. Även om känslan av lugn eller en eventuell kick försvinner snabbt och kanske byts ut av mer långsiktigt negativa konsekvenser, är beteendets funktion tydlig. Att skada sig själv ger alltså en tillfredsställelse på kort sikt och har för många blivit ett effektivt sätt att bryta starkt negativa upplevelser såsom ångest, psykisk smärta, dissociativa tillstånd eller förvirringstillstånd. När det gäller de senare beskriver många att funktionen av självskadebeteende är att uppmärksamheten flyttas från den psykiska smärtan till den somatiska smärtan i huden.
Ett sätt att kommunicera
En del personer beskriver att de har svårt att kommunicera med andra om sina svåra känslor. Genom att skada sig själv får man andra att bry sig om och förstå hur dåligt man mår. Det kan dock på lång sikt leda till negativa konsekvenser för kommunikationen med andra. Självskadebeteende kan också vara en typ av självbestraffning som belyser att personer som skadar sig själva ofta kämpar med dömande tankar och självhat. Sammanfattningsvis är det för att kartlägga funktionen av självskadebeteendet viktigt att vara medveten om att sådant som upplevs positivt på kort sikt generellt har stark psykologisk påverkan på mänskligt beteende. De långsiktiga konsekvenserna däremot kan vara svåra att ta i beaktande i samband med starka känslor och impulser. Det gäller alltså att tillsammans med den som skadar sig själv försöka förstå hur konsekvenserna av självskadebeteendet påverkar känslor, tankar och omgivning på både kort och lång sikt.