Rekommendation 2:
Bedömning på akutmottagning
Individer som söker vård efter en självskadehandling ska få en bedömning av sin kroppsliga hälsa relaterat till skadan, sin psykiatriska hälsa, sociala omständigheter samt risk för återkommande självskadehandlingar och självmord.
Inledning
När en individ söker vård efter en självskada kommer hen ofta först till en kirurgisk eller medicinsk akutmottagning som sedan vid behov remitterar till den psykiatriska akutmottagningen. Nedan följer riktlinjer för bedömning och behandling, klinikövergripande och på respektive akutmottagning. Riktlinjerna är huvudsakligen hämtade från NICE (2004) och Royal College of Physicians och Royal College of Psychiatrists (2003).
Respekt och förståelse
Individer med självskadebeteende ska behandlas med samma omsorg, respekt och sekretess som andra individer. Utöver detta ska vårdpersonal ta hänsyn till den psykiska smärta som är förknippad med självskadebeteende.
Utbildning
Personal som kommer i kontakt med individer med självskadebeteende ska ha specifik utbildning om självskadebeteende. Detta inkluderar även vikarier och studenter – alla som på enheten kan komma i kontakt med en individ som söker hjälp.
Triage
Alla individer som söker vård efter en självskadehandling själva ska bli erbjudna en psykosocial anamnes. Anamnesen ska syfta till att bedöma individens inställning till fortsatt utredning och behandling, om det föreligger risk för självskador, självmord eller psykiatrisk sjukdom.
Om individen inte önskar psykosocial eller psykiatrisk behandling ska orsaken till detta aktivt efterfrågas. En bedömning ska göras om det föreligger omedelbar risk för självmord, allvarlig självskada eller misstanke om allvarlig psykiatrisk sjukdom. I sådana fall måste stora ansträngningar göras för att övertala personen att stanna för en psykiatrisk bedömning och den psykiatriska akutmottagningen ska kontaktas omgående. Om risken bedöms som låg ska individen erbjudas remiss till vårdcentral och får lämna akutmottagningen.
Behandling
Individer som skadat sig själva ska erbjudas behandling för sina fysiska skador även om de inte önskar psykosocial eller psykiatrisk behandling. Adekvat smärtlindring ska ges i samband med suturering och andra smärtsamma behandlingar. Personalen ska ge fullständig information om olika behandlingsalternativ och anstränga sig så att personen som skadat sig kan ge informerat samtycke till behandling.
Om misstanke om psykiatrisk sjukdom eller risk för framtida självskadehandlingar framkommer ska remiss skickas till den psykiatriska akutmottagningen.
Bedömning av behov
Alla individer som skadat sig ska erbjudas bedömning av sociala och psykologiska faktorer som är relaterade till den aktuella självskadan, aktuell självmordsavsikt, känsla av hopplöshet samt en bedömning av eventuell psykiatrisk sjukdom och social situation. För barn inkluderar detta en bedömning av den aktuella familjesituationen. För individer som har barn inkluderar det en bedömning av barnens behov.
Riskbedömning/riskhantering
En riskbedömning ska göras för alla individer som söker vård för självskada och denna bedömning ska inbegripa kliniska och sociala riskfaktorer för framtida självskadebeteende och psykologiska faktorer som är associerade med ökad risk som till exempel nedstämdhet, känsla av hopplöshet och fortsatt självmordsavsikt. Om det inte är uppenbart olämpligt ska närstående engageras i samtalet för att ge information och stöd i syfte att öka kvaliteten på riskbedömningen och att förbättra riskhanteringen då ökat stöd från närstående är en viktig skyddsfaktor som kan stärkas. Är personen inte myndig ska vårdnadshavare kontaktas och engageras i samtal och behandling såvida det inte är uppenbart olämpligt. I de fallen ska sociala myndigheter kontaktas.
Psykologiska, psykosociala och farmakologiska interventioner
Efter bedömningen av personen som skadat sig själv tas ställning till om och var remiss ska skickas för fortsatt behandling. Detta baseras på den sammantagna informationen som kommit fram och inte bara på det faktum att personen skadat sig själv.