Från och med hösten 2013 kommer en amerikansk behandlingsmetod som riktar sig särskilt till patienter med självskadebeteende att prövas i Sverige. Jonas Bjärehed är psykolog och lektor vid psykologiska institutionen i Lund och har forskat om självskadebeteende. Han sitter med i den expertgrupp som ska följa ERGT-projektet.
2005 var Jonas Bjärehed färdig psykolog och han började arbeta inom psykiatrin i Norrköping.
− Just då var det många som upplevde att det blev vanligare med unga patienter som sa att de hade skadat sig själva. Det var en grupp som vi inte kände igen och det diskuterades mycket, säger han.
Under sin utbildning hade Jonas Bjärehed knappt hört begreppet självskadebeteende nämnas.
− Man var mycket osäker på hur man skulle förstå det eller förhålla sig till det eller vilken hjälp man skulle erbjuda. Därför blev jag intresserad av att lära mig mer. Samma år inledde Jonas Bjärehed sitt avhandlingsarbete om självskadebeteende och upptäckte i samband med det den amerikanska docenten Kim Gratz.
− Hon hade sedan flera år tillbaka specialiserat sig på patienter med självskadebeteende och vidareutvecklat en ny behandlingsmetod. I Sverige var kunskaperna väldigt begränsade och hon blev lite av en idol för mig.
Sommaren 2012 fick bland andra Jonas Bjärehed i uppdrag av Nationella Självskadeprojektet att skriva en kunskapsöversikt.
− Där skrev vi om en rad olika saker, som vilka behandlingar som har visat sig vara bra och vad som bör beaktas vid behandling. Men det man kan konstatera är att det fortfarande finns ett stort tomrum när det gäller hjälp till patienter med självskadebeteende.
När en heldagskonferens skulle arrangeras förra hösten i Nationella Självskadeprojektets regi bjöds Kim Gratz in för att berätta om sin behandlingsmetod ERGT, Emotion Regulation Group Therapy. Konferensen ägde rum i Stockholm och hade 300 deltagare från hela landet.
− Många hörde av sig efteråt och ville veta mer om metoden. Intresset att vilja gå vidare med den i Sverige var så stort att det togs beslut om att den ska prövas inom ramen för Nationella Självskadeprojektet. Det blir ett projekt i projektet, säger Jonas Bjärehed.
Inom projektet har en svensk behandlingsmanual för ERGT utvecklats. Jonas Bjärehed sitter med i en expertgrupp som har satts samman och som ska följa projektet. I den ingår personer från Karolinska Institutet, Lunds universitet, Stockholms läns landsting och Region Skåne.
− Det är viktigt att när vi tar Nationella Självskadeprojektet som plattform för att föra in ERGT i vården, så måste det göras på rätt sätt. Det kommer att ske systematiskt och kontrollerat.
Kim Gratz kommer till Lund i slutet av augusti för att hålla en tredagarsutbildning för behandlare från hela landet.
− Det har varit öppet för alla psykiatriverksamheter att anmäla intresse för att delta i projektet, därefter har 15 vuxenpsykiatriska mottagningar valts ut för att ingå. De som ska delta har redan hög kompetensnivå och erfarenhet av patientgruppen. Det är nödvändigt eftersom utbildningen är så kort. På sikt hoppas vi kunna sköta utbildning i metoden inom landet och därmed kunna erbjuda den till fler, säger Jonas Bjärehed.
Enkelt uttryckt går ERGT ut på att man under en begränsad behandlingsperiod på 16 veckor fokuserar på kopplingen mellan självskadebeteende och patientens hantering av känslor. Behandlingen sker i grupp på mellan fem och åtta patienter. Mycket av nyttan ligger i att höra om andras erfarenheter och upplevelser. Enligt Jonas Bjärehed kan ERGT kombineras med i stort sett vilken annan behandling som helst.
− Det är en ren tilläggsbehandling. ERGT är egentligen ingenting revolutionerande i sig, poängen är att man har ett snävare fokus på hur man hanterar olika känslor. Det är något som vi vet att många patienter med självskadebeteende har problem med. Man hittar ett centralt fokus och fördjupar sig i det under en avgränsad tid. Andra behandlingsmodeller för självskadande patienter har varit väldigt tid- och resurskrävande och därför varken passat alla patienter eller fyllt de olika behoven som vården har, säger han.
I USA har Kim Gratz haft goda resultat med sin metod, men den är inte spridd. Sedan hon började med den i början av 2000-talet är det totalt sett ett litet antal patienter som har fått den.
− Det är svårt att veta vilket resultat den kommer att ge för oss. I samband med utvärderingen om ett drygt år vet vi lite bättre, då får vi se om det är något som behöver ändras och om den kan breddas. Eller om vi inte ska gå vidare alls. Men det känns väldigt lovande, metoden har potential att fylla ett tomrum och utöka tillgången på bra behandling för patienter med självskadeproblem, säger Jonas Bjärehed.