Avsnitt 3. Kartläggning med självskattningsskalor
I forskningen kring självskadebeteende och dess konsekvenser har man funnit ett antal funktioner som kan sägas vara generella när det gäller självskadebeteende (Klonsky, 2009). Dessa har man sedan kunnat definiera i självskattningsskalan ISAS som är en förkortning av dess engelska namn, Inventory of Statements about Self-Injury (Klonsky & Glenn, 2009). Skalan är utvärderad och validerad i flera studier och den undersöker både typ av självskadebeteende och dess funktion. Den är också validerad och översatt till svenska förhållanden (Lindholm, Bjärehed & Lundh, 2011). ISAS består av två delar där del 1 fångar olika sätt personen skadar sig på, när beteendet började och i vilken utsträckning det sker. Del 2 fångar funktionen av självskadebeteendet. Frågorna i del 2 belyser olika aspekter av beteendets funktion såsom tankar personen har om sig själv, behov av att reglera starka känslor och de konsekvenser beteendet kan få på omgivningen. När personen har fyllt i skattningsskalan kan ni tillsammans få en bild av vilka funktioner som är viktigast.
När man använder skattningsskalor är det alltid viktigt att förklara syftet för den som ska fylla i dem. Använd skattningsskalan när du har ett samtal om vad som leder till att personen skadar sig och där du visar ditt intresse för vilken funktion självskadebeteendet fyller för just den personen. I ett sådant samtal blir självskattningsskalan ett komplement när ni tillsammans försöker förstå mer om vad som leder fram till att personen skadar sig själv. ISAS är i första hand lämpligt i samband med kartläggningen av debut, frekvens, hur länge självskadebeteendet funnits och vilken funktion det fyller för personen i fråga. Skalan är också användbar i samband med behandlingsplanering då man gemensamt kan prata igenom hur man ska förhålla sig till de olika funktioner som beteendet fyller och anpassa behandlingen till det. Nedan finner du formulärets olika delar och även en tolkningsmall som du kan ladda ner och använda.
Ett annat självskattningsformulär för självskadebeteende är Deliberate Self-Harm Inventory (DSHI) (Gratz, 2001). Den finns översatt till svenska i en förkortad version av den ursprungliga versionen och kallas då DSHI-9. Skalan fångar vilken typ av självskadebeteende personen ägnar sig åt och hur ofta, men ger inte information om funktionen av beteendet. DSHI-9 efterfrågar självskadebeteende de senaste sex månaderna medan ISAS frågar efter självskadebeteende under hela personens livstid. Skalorna har därmed något olika användningsområden. DSHI-9 kan med fördel användas för att skatta om och hur självskadebeteendet förändras över tid och då med relativt kort intervall. I samband med behandling kan skattningsskalan göras med jämna mellanrum för att se om självskadebeteendet förändras.