Avsnitt 1 Modul för öppenvård: Validering som förhållningssätt vid bemötande och bedömning

Hem/Utbildningar/Modul för öppenvård/Avsnitt 1 Modul för öppenvård: Validering som förhållningssätt vid bemötande och bedömning
Avsnitt 1 Modul för öppenvård: Validering som förhållningssätt vid bemötande och bedömning 2018-03-15T14:35:21+01:00

Avsnitt 1. Validering som förhållningssätt vid bemötande och bedömning

Mänskligt beteende påverkas av faktorer och förstärks eller försvagas av de konsekvenser det får i den miljö där det sker. När det gäller självskadebeteende är det vanligt att förklaringar av vad som orsakar beteendet kan bli statiska och generella när det egentligen är högst personliga reaktionsmönster som styr självskadebeteendet. Med andra ord är det olika faktorer i den miljö som en enskild person befinner sig i som förklarar att personen just då skadar sig själv. I dessa sammanhang omfattar miljön både en persons yttre miljö, till exempel sociala relationer och var personen befinner sig, och den inre miljön som består av till exempel tankar, känslor, kroppsliga sensationer och liknande psykologiska upplevelser. Det innebär att vi måste fråga och vara nyfikna också kring denna inre miljö, vilket inte alltid är så enkelt. Personen man frågar kommer inte alltid ihåg eller har svårt att prata om självskadebeteendet då det kan kännas skamligt eller väcka andra starka känslor. Det är i dessa lägen viktigt att sträva efter att det i samtalet skapas möjlighet för personen att känna sig tillräckligt trygg för att kunna samspela med dig som behandlare på bästa sätt. Validering har visat sig ha god effekt när det gäller känsloreglering och förbättrar kommunikationen på olika sätt, vilket i sin tur underlättar samarbete.

Definition validering

Validering skulle kunna översättas med ”att bekräfta det som är giltigt”. Med detta menas att kunna förmedla till någon annan att du ser att hens känslor, tankar och handlingar är begripliga och går att förstå i en viss situation eller under vissa omständigheter.

Validering är en teknik som är användbar i kommunikation i svåra situationer. Begreppet har använts inom ramen för dialektisk beteendeterapi (DBT) (Linehan,1993) och har växt fram med utgångspunkt i ett behov av känslomässig acceptans för att kunna kommunicera effektivt. En annan viktig aspekt av validering är erfarenheten av att patienter som skadar sig själva vanligen har stora svårigheter att reglera sina känslor. Validering skapar förutsättningar för acceptans och känsloreglering. Acceptans och validering är två viktiga begrepp som i sin praktiska tillämpning ger vägledning kring hur man kan förhålla sig till en person som har ett självdestruktivt beteende. Dessa begrepp är besläktade och innebär ett psykologiskt förhållningssätt som bland annat utvecklats inom ramen för behandlingsmetoden dialektisk beteendeterapi (Linehan, 1993). Acceptans innebär att man istället för att försöka förändra någons känslor accepterar det personen känner, även om man inte nödvändigtvis håller med. Genom att validera den andres känslor och reaktioner utifrån de omständigheter som råder kan man ge utrymme att hjälpa personen att nyansera starka känslor av skam, skuld och dömande tankar riktade mot sig själv eller andra. Att validera vilar på förmågan att vara närvarande, nyfiken, empatiskt intresserad och att vilja göra någon annan väl (Kåver, 2011).

Att validera sig själv handlar om att ta hand om sina egna känslor, tankar eller handlingar och se dem som begripliga och acceptabla i den speciella situation man är i. Observera att validera inte nödvändigtvis betyder att man tycker om eller håller med om vad någon gör, säger eller känner. Det betyder istället att du förstår hur det kommer sig att en person känner som hen gör. Valideringen förmedlas i förhållningssättet till den du ska bemöta. Genom kroppsspråk, handlingar och i viss mån via ord förmedlar du att du validerar en annan person. Validering innebär inte att trösta eller hålla med, att berömma eller att ha låga krav på en annan person. Validering är ett sätt att förmedla att man accepterar den andra personens reaktioner (Kåver, 2011). Validering kan också innebära att du bekräftar en persons förmåga och möjlighet till förändring i en situation då hen inte ser det hos sig själv.

Förutom att det kan kännas väldigt bra att bli bekräftad och verkligen förstådd så har validering många andra fördelar:

  • Öppnar upp till ömsesidig kommunikation.
  • Kan vara nyckeln för att komma igenom låsningar i relationen, där en part har svårt att se den andres perspektiv.
  • Ger ökad självrespekt hos den som blir validerad.
  • Underlättar problemlösning, vilket är en förutsättning för förändring.
  • Bygger förtroende och allians.
  • Ökar möjligheten till tydligt uttryck.
  • Minskar stigande upprördhet (reglerar känslor) samt minskar negativa reaktioner hos båda parter i en konflikt.

För att du bättre ska förstå hur validering kan fungera i förhållande till någon som skadat sig själv finner du i det här avsnittet några filmer som du kan titta på och reflektera kring eller diskutera i par eller grupp.

Reflektionsfrågor

  1. Hur tycker du att samspelet mellan behandlaren och Agnes fungerar i filmen? Använd rutan nedan, Att tänka på vid validering, när du reflekterar eller diskuterar. Vilka aspekter av det som beskrivs där kan du se i filmen?
  2. På vilket sätt validerar behandlaren Agnes känslor och beteenden?

Att tänka på vid validering

  • Tajming – är den rätt, är den andre mottaglig?
  • Byt av varandra. När det är din tur att lyssna, gör det och var närvarande.
  • Använd ett (för valideringen) effektivt röstläge.
  • Håll en naturlig ögonkontakt.
  • Var lagom nära – invadera inte.
  • Fråga om personen känner sig validerad.
  • Undvik skuldbeläggande och svartvitt tänkande.
  • Vid svåra lägen, meningsskiljaktigheter och liknande – validera först.
  • Räkna inte med att alltid bli validerad tillbaka.
Läs mer om normer och etnicitet

Om man vill fördjupa kunskaperna i validering kan man också fundera över på vilken nivå man validerar en annan person. Det finns sju nivåer av validering där en nivå bygger på nästa. Genom att alltid vara noga med de två första nivåerna kan du sedan öva in och bli uppmärksam på när de övriga nivåerna är bra att använda. Den första nivån innebär helt enkelt att man lyssnar uppmärksamt och aktivt, vilket är en förutsättning för alla de övriga nivåerna. Nivå två innebär att man summerar och speglar tillbaka vad den andre förmedlar. På den tredje nivån ska du observera och med ord beskriva för den andre hur du uppfattar personens känslor, vilket inte är möjligt utan att de två första nivåerna är aktiva och så vidare. Genom att använda de olika nivåerna för validering kan du öka graden av validering vid behov och också använda den kunskap och förståelse du har om den andre personens reaktioner som en väg till att förbättra kommunikationen mellan er.

Valideringens sju nivåer

  1. Lyssna aktivt och uppmärksamt.
  2. Summera och stäm av så att du får svar på om du förstått den andre.
  3. Observera och beskriv med ord hur du uppfattar den andres känslor om hen själv har svårt för det.
  4. Begripliggör utifrån personens historia genom att säga något i stil med ”eftersom du varit med om en liknande situation som var svår så påminns du om den nu och då är det inte så konstigt att det blir svårt”.
  5. Begripliggör utifrån den nuvarande situationen. Säg till exempel ”alla skulle tycka detta var svårt utifrån dessa förutsättningar”.
  6. Behandla inte den andre som alltför skör. Bekräfta personen som jämlik och med respekt och som en person som du tar seriöst.
  7. Sträva efter ömsesidighet genom att förmedla förståelse utifrån din egen sårbarhet. Du kan till exempel säga ”detta kan vara svårt för mig med”.

För att förstå hur viktigt det är med validering är det också bra att veta något om dess motsats som är invalidering. Att invalidera någon innebär att man på olika sätt bortser från den andres uppfattningar, behov och känslomässiga tillstånd. Genom att inte vara lyhörd för den andre skapas en kommunikation som kan uppfattas icke-bekräftande, vilket lätt leder till att kommunikationen blir låst eller att en eller båda parter blir känslomässigt dysreglerade. Att betrakta en person som mindre kompetent och mer sårbar än vad hen är kan upplevas invaliderande. Att ge beröm kan även det upplevas som invalidering om den ges för något som är självklart och borde kunna förväntas av den andre (Kåver, 2006). Som du kanske redan insett är invalidering inte ovanligt i vardaglig kommunikation mellan människor och är också något vi i de flesta situationer klarar av att hantera. Det är dock förödande om ett invaliderande kommunikationsmönster blir alltför långvarigt och inte balanseras av bekräftande och mer lyhörd kommunikation mellan parterna. Börjar man uppmärksamma varje liten invalidering blir det snart jobbigt. Det är mer funktionellt att uppmärksamma när kommunikationen är validerande, både när man själv validerar och när man blir validerad.

Det finns dock några saker som tydliggör och sammanfattar vad invalidering är. Det är att:

  • Göra saker som minskar tryggheten.
  • Låta bli att reda ut missförstånd.
  • Förvänta sig mindre av personen än vad den har kompetens till.
  • Förvirra, vara oärlig, överlägsen eller håna någon.
  • Lägga skuld på den andre.
  • Insistera på att den andre känner, tänker eller menar något annat än vad hen faktiskt gör.
  • Hota verbalt eller fysiskt.
  • Alla former av våld eller övergrepp.
Läs mer om HBTQ

Hur gör man då när man validerar någon annan? Marsha Linehan som har utformat metoden dialektisk beteendeterapi (DBT) har utvecklat en skala för att ge vägledning i valideringsteknikerna. Hon menar att bekräftande av andra innehåller olika beteenden som när de kombineras förmedlar närvaro och acceptans. Det behövs med andra ord fler aspekter av kommunikation än den verbala för att skapa validering. Linehans valideringskala har sju bekräftelsenivåer där nivå 1 är den mest grundläggande och nivå 7 den mest kvalificerade (Kåver, 2006). I översikten nedan beskrivs valideringsnivåerna V1−V7 med en beskrivning av vilka handlingar som görs samt med tillägget av invalidering på motsvarande nivå.

V1
Validering: Lyssna och uppmärksamma, till exempel genom ögonkontakt.
Invalidering: Att ignorera eller vara ouppmärksam.

V2
Validering: Summera, spegla, återge, stämma av.
Invalidering: Att inte delta aktivt, inte svara eller göra något annat.

V3
Validering: Läsa av. Förmedla förståelse för det outsagda, använda känslighet och gissningar.
Invalidering: Att säga att den andre inte borde känna, tänka eller uppleva på det sätt hen gör.

V4
Validering: Bekräfta och göra begripligt utifrån historia.
Invalidering: Att hålla med när den andre invaliderar sig själv.

V5
Validering: Bekräfta och göra begripligt utifrån nuvarande situation.
Invalidering: Att vara kritisk eller värderande − tolka ett beteende så negativt som möjligt.

V6
Validering: Behandla den andre som en jämlik och sann person.
Invalidering: Att behandla den andre som skör eller stämpla hen som mindre kompetent.

V7
Validering: Att förmedla ömsesidig sårbarhet utan att förlora fokus på den andre.
Invalidering: Att lämna den andre i sticket när den öppnar sig eller visar sig sårbar.

Glöm inte bort att man också kan validera genom handling. Om någon fryser – ge hen en filt.

Med känslomässigt påslag menas att man blir uppfylld av starka känslor såsom ilska ledsenhet, skam eller rädsla. När starka och svåra känslor drabbar kan det vara svårt att tänka klart. Man får ”tunnelsyn” och försöker ofta hitta en enkel och snabb möjlighet ut ur situationen. När vi har ett ordentligt påslag har kamp-/flyktmekanismerna slagit till. Blod transporteras då från hjärnan till de stora muskelgrupperna och hela kroppen ställs in på just kamp eller flykt. Det är kanske inte alltid det bästa om vi står inför en trasslig relationssituation där vi verkligen skulle behöva vår hjärnas fulla resurs.

Vid validering sänks ofta det känslomässiga påslaget. Det blir då lättare att agera och lösa problem.

För att underlätta validering behöver vi uttrycka oss tydligt, både verbalt och med vårt kroppsspråk. Det kan sammanfattas till något som kan kallas just tydliga uttryck. Med tydliga uttryck menas kort sagt att man ger uttryck för och beskriver sin känsla så beskrivande, sakligt och tydligt som möjligt. Det låter kanske lätt, men kan vara svårt. Om man till exempel blir ledsen och besviken på någon eller på sig själv kan det lätt komma till uttryck som ilska. Om man tydligt uttrycker vad man upplever och vilka känslor man har ökar chansen att man blir validerad, vilket i sin tur hjälper en att uttrycka sig tydligt både i stunden och på sikt. Om man inte riktigt vet vad man känner och eller hur man kan uttrycka det, kan det bli svårt för den man kommunicerar med att förstå.

I modellen nedan beskrivs hur validering och tydliga uttryck skapar goda cirklar och ökar förutsättningarna för att en validerande kommunikation ska kunna skapas.

Tydliga uttryck och validering

När det gäller bemötande vid självskadebeteende är det viktigt att ta de närståendes lidande i beaktande och ge stöd utifrån deras individuella förutsättningar. Att ha en öppen och förstående inställning till hela familjens situation underlättar samarbetet mellan alla parter.

Förutom att bemöta familjen på ett validerande sätt är det också viktigt att lära personen som har ett självskadebeteende och dennes närstående vad validering innebär. Den kunskapen kan bidra till en bättre kommunikation inom familjen. Det kan vara svårt att som närstående till en person som lider av självskadebeteende kommunicera på ett validerande sätt då man själv plågas av oro och känslor av maktlöshet. Vissa familjemönster riskerar dock att bli mer invaliderande än andra, till exempel i familjer där den som har ett självskadebeteende inte uppmärksammas på grund av att föräldrar eller andra närstående har egna stora problem. Det kan också vara så att närstående inte tolererar att personen som har ett självskadebeteende uttrycker känslor såsom sorg, ilska eller andra svåra känslor. Invalidering av känslor kan ses som en kulturell företeelse i en familj och kan kännetecknas av att prestation och kontroll värderas högre än emotionella uttryck. En viktig del i dialogen med närstående är att validera deras försök att hantera familjens livssituation på det bästa sättet för dem. Av grundläggande betydelse vid validering av föräldrars situation är att som professionell ha ett respektfullt förhållningssätt. Familjer har olika sätt att kommunicera när en familjemedlem lider av självskadebeteende. En del familjer ger uttryck för många starka känslor och situationen runt personen kan framstå som en katastrof. I andra familjer talar man kanske inte med varandra om självskadebeteendet, vilket kan leda till att personen skadar sig i tysthet. Att stödja den person som lider av självskadebeteende såväl som övriga familjemedlemmar i att hitta en balans i sina sätt att kommunicera med varandra är av betydelse för att främja en hälsofrämjande utveckling (Syrén & Lützén, 2012).

Många som skadar sig själva har svårt att prata om det och har kanske aldrig berättat för någon. I en undersökning som gjorts inom Nationella Självskadeprojektet framkom det att så många som en tredjedel av patienter inom psykiatrin aldrig berättat för professionella de mött i vården att de skadar sig själva (Odelius & Ramklint, 2014). Många som har sökt hjälp för emotionell instabilitet och självskadebeteende har uttryckt att det är viktigt att känna tillit till att den man berättar för lyssnar. Att konkret beskriva ett ibland skamfyllt beteende kan upplevas som svårt och det är viktigt att man som professionell frågar. Att få en konkret fråga som uppmuntrar till att tillsammans med patienten utforska hur dennes självskadebeteende yttrar sig, är ett sätt att validera den som söker och visa att man förstår att beteendet är ett uttryck för att personen har det svårt. Det som förmedlats i denna utbildning om validering kan komma till god användning i dessa sammanhang. Att kunna validera är en viktig kompetens i olika typer av möten som förekommer med en person som skadar sig själv, vare sig det handlar om ett första bedömningssamtal inför en vårdplanering i öppenvård, ett samtal i akut skede då någon nyligen skadat sig själv eller i samband med psykologisk behandling. Många som lider av självskadebeteende har också gemensamt att de har svårt att träffa nya personer och upplever att kontinuitet och förutsägbarhet är viktigt. Att träffa nya personer i vårdkedjan kan ta mycket energi och delvis förlänga en bedömningsprocess. Att relatera till andra är ett område som många personer som har ett självskadebeteende har svårt med. Många beskriver att känslor av att vara värdelös eller att vara en person som ställer till problem för andra kan göra att man har svårt att kommunicera med vårdpersonal. Många dömer sig själva för sina problem och har därför svårt att se hur andra ska kunna hjälpa dem.

Sammanfattningsvis är det bra att i möjligaste mån skapa kontinuitet och tydlighet i vården när det gäller personer som lider av självskadebeteende. Det är också viktigt att personalen arbetar i team. Att veta att det finns flera att vända sig till skapar trygghet för de personer som söker hjälp. Teamarbetet är också stärkande eftersom man behöver stötta varandra i det ibland svåra arbetet med människor som har ett psykiskt lidande. När man i en vårdsituation möter personer som är i ett hjälpsökande skede, är det viktigt att fråga om självskadebeteendet. Detta för att kunna ge hopp om att det finns lösningar och att kunna erbjuda hjälp och stöd. Man ska inte undvika att prata om beteendet om man förstår att personen skadar sig själv men inte tar upp det självmant. Det är viktigt att kombinera ett validerande förhållningssätt med saklighet och respekt. Tänk på att alltid förmedla intresse och värme när man kommunicerar kring frågor som ”varför?” eller ”hur kommer det sig?”. Återigen bör man påminna sig själv om att självskadebeteende alltid fyller en funktion för den som utför det. I de filmer som ingår i denna utbildning finns lite olika exempel på hur man kan förhålla sig när man frågar om och undersöker beteendet och dess konsekvenser. I filmen nedan ser du ett exempel på hur behandlaren på ett validerande och samtidigt sakligt sätt bemöter Fredrik. Den belyser också hur behandlaren och Fredrik tillsammans utforskar vad självskadebeteendet fyller för funktion för Fredrik. Detta kan du också läsa mer om i nästa avsnitt.

Läs mer om normer